Styrelseresa till Polen 1 – 3 mars 2007

En tidig torsdagsmorgon då snön yrde startade Annette Grimstoft vår resa till Polen i en alldeles ny bil som vi hyrt på Hertz i Skövde. På hala vägar i mörkret styrde Annette kosan mot Ulricehamn för att hämta upp Bernt Carlsson och Elsie Bonath. Efter många turer på för Annette okända vägar i Ulricehamn hittade hon slutligen rätt. När Bernt och Elise fått in sitt bagare gick turen söderut mot Hässleholm.

Under tiden som Annette letade sig fram till Ulricehamn satte sig Aina Håkansson, Mariana Karlsson och Gun Collng på tåget från resp. hemort för att åka till Hässleholm och möta upp övriga för vidare färd mot Ystad och Polen.

I god tid kom vi fram till Ystad växlade pengar och körde sedan i lugn och ro ombord på M/S Baltavia. En färja som normalt ska gå som lastfärja men som tillfälligtvis ersatte M/S Wawel som låg på varv. Jag kan väl säga, och jag tror nog de andra håller med, att roligare färja har vi åkt med till Polen. En liten cafeteria, en väldigt liten taxfreebutik med mycket begränsat sortiment, en ännu mindre bar, ett utrymme med hårda vilstolar och ett TV-rum där alla lastbilschaufförer tittade på TV och rökte, det var värre än Londondimman när dom blossade som värst. Det fanns inte ens vettiga spelautomater.

Vi började vår båtresa med att äta. Vi fördrev tiden med lite kortspel, funderingar om kungahuset, våra förväntningar på mötena med föreståndarna m.m. Det är inte svårt att få tiden att gå när man har trevligt sällskap.

En timme och 30 minuter innan vi kom fram öppnade de tax-free, det var snabbt överstökat med vad som skulle inhandlas, desto längre tid fick vi tillbringa i kö.

Så var det då äntligen klart för att gå ner till bilen bland alla långtradare. Elsie skulle vara vår chaufför från hamnen till barnhemmet i Wiselka. In i bilen med oss alla och de få varor vi köpt och där blev vi sittande i drygt 40 minuter innan det var vår tur att köra av, äntligen. Elsie vred om nyckeln och döm om vår förvåning när bilen visade sig vara stendöd. Inte ett ljud kom från bilen. Som tur var stod vi i nedförsbacke så det blev till att rulla igång den bilen som startade som om inget hänt. Fram till tullen med pass och när vi skulle ut ur passkontrollen så stannade skrället igen. Ut med oss alla (nästan alla) och med hjälp från tullkillen så lyckades vi putta igång bilen igen så vi kunde styra iväg mot Wiselka.

Väl framme blev vi visade till våra rum och i köket stod ett gigantisk uppdukat bord med diverse goda smörgåspålägg och färsk bröd och till det fick kaffe eller the. Å vad det smakade gott. Trots att vi suttit och pratat lång tid på båten så fanns det massor att prata om och klockan gick över midnatt innan vi kom i säng.

Efter alldeles för få timmars sömn var det dags att möta Magda Mazurska kl. 09.00 vid det stora varuhuset Real i Szczecin för att sedan besöka de olika barnhemmen. Efter frukost och uppfräschning gjorde vi oss klara för avfärd, men icke, bilen är precis lika stendöd som gårdagen. Efter antal samtal till försäkringsbolag, biluthyrare i Sverige gick vi i väntans tider. En reparatör skulle komma för att kolla vad som var fel och ev. kunna fixa bilen på plats. Efter ett par timmar kom så två reparatörer för att kontrollera om det var batteriet som laddat ur. Neej, så enkelt var det inte. Efter diverse tester fick så bilen bärgas iväg med löfte om att vi skulle få två bilar till vårt förfogande. Väl framme på bilverkstan i Swinouijse fick vi samtal från försäkringsbolaget i Sverige att några bilar skulle vi inte få utan vi fick vackert vänta medan bilen blev justerad och i körbart skick. Efter drygt tre timmar var vi åter med körbar bil, dock alldeles för sent för att besöka barnhemmen. Det blev mycket väntan och vila den dagen.

Lördagsmorgon kl. 09.00 kom alla föreståndarna till mötet på Wiselka. Ett bra möte där alla fick chans att framföra sina åsikter och få svar på sina frågor. Mötet avslutades med lunch för samtliga på Wiselka.

Senare samma dag startade vår återresa till Sverige med bil som startade och en mycket lugn båtresa. I Malmö skildes vi åt för resa med tåg resp. bil till våra hemorter runt om i landet.

På årsmötet då berättar vi mer om vårt möte med föreståndarna.

Väl mött i Falköping!

Gun Colling, kassör i Polenprojektet